Sitter med målningar och grejer som behöver göras i högar.  Prestationsångesten är totall. Känns inte som orken eller inspirationen kan infinna sig under press, iallafall inte i mitt huvud. Trotts att kroppen känner sig mer trasig än hel så finns det ju dom där filurerna som står ut dag in och dag ut vid enns sida, ger ett plåster på såren.

Tur att dom där filurerna finns, hur hade det gått annars?