Legendariskt.

 

Onsdag: Kom dagen jag väntat på sen i November. Jag vandrade upp tidigt med en stor väska under armen. Efter 6,5 timme bussfärd kom jag äntligen fram till slutdestenationen Stockholm. Där jag fann min vän Maja efter en halv evighets av letande på både fel och rätt station. Men som tur var hittade vi varandra och tog tunnelbanan emot min kusins lägenhet där vi skulle bo de kommande nätterna {tack Ida!!}. Vi slängde ihop en ny variation av lasange och peppade järnet till Mumford and sons {såklart}. Tiden tickade lite för fort och vi fick hasta iväg för att inte missa förbandet. 

Sedan var vi där. Mitt bland alla varma kroppar och stjärnor över hela taket. Så mycket mer än så går det inte att beskriva av kvällen med ord. Den var magisk igenom alla kategorier och jag tror att den totala lyckan jag kände då är svårslagen. 

 

 

Torsdag: Vi hade shopping på schemat. Men insåg snabbt när vi klev av vid central-stationen att vi inte hade en aning om hur vi hittar i Stockholm. Men vi traskade runt {en hel del vilse} i solskenet och vara glada endå. Dagen resulterade i antal påsar med shopping och trötta ben {tack o lov för gps}. 

Gud vad härligt! Lyckans ost du som fick se dina idoler! ^^ Inte så lätt för mig som har mina idoler i Syd-Korea! :D Underbart fina bilder! ;)

Precis, det var bläckkladd. ;)

Och angående det här inlägget, gud vad mysigt. Du lyckas verkligen fånga det intressanta... Så detaljrikt. Älskar din blogg. Nu vet jag inte hur många läsare du har, men enligt mig är den helt klart underskattad. :)

Fick en liten chock förra året när jag var i min stressiga slutspurt i skolan (berättat om det innan om du minns mig), och hittade den här bloggen. Läste om din au-pair resa... blev så glad mitt i allt jobbigt. En av favoritbloggarna.

Tack! Hoppas du hittar en snygg då! :)

Härliga bilder!!

Såg också Mumford and sons live, visst var det helt underbart! En oförglömlig upplevelse!