A Change Is Gonna Come
Jag fick en fråga av Amanda om jag inte saknade England något. Just när jag läste den frågan satt jag på en buss och tittade ut genom fönstret och ser Göteborgs alla lampor som lysser upp staden. Klart jag saknar England.
jag saknar känslan av pulsen av så mycket människor i rörelse. Så många tankar och känslor i en och samma stad, på en och samma yta.
Saknar att sitta på London-bussarna och bara åka runt runt och titta ut bland stadens ljus och platser.
Känslan av att ha så många möjligheter under fötterna. Även om man inte gör dem så finns dom där endå. Bara att ha möjligheten.
Jag saknar att inte kunna gå in på UrbanOutFitters och se deras unika coola klädesplagg dag efter dag. Och all annan shoppig för den delen.
Jag saknar så det gör ont i hela kroppen när jag tänker på de 3 små skit ungarna som fick mig skratta, gråta och skricka aldelles för många gånger per dag. Speciellt den här lilla parvlen som var mitt guldkorn i vardagen och kunde få mig att le även om jag inte ville det!
Oh alla otroligt mysiga marknader. Äta massa skum men god mat. Titta bland alla stånd av smycken, skräp och deverse andra prylar.
Att ha viljan att gå ut utanför dörren och ta ett tåg emot en okänd plats man aldrig besökt tidigare. Se och uppleva fantastiska platser och städer.
Ja med detta kanske ni ser att jag saknar England nästan mer än någonting annat. Men jag hoppas verkligen att jag snart kan ta mig ditt och uppleva en del av det som var mitt liv förut.
