Brick Lane.

Det börjar närma sig OS. Waterloo-station har satt upp über-najsiga fotografier som dekoration. 
 Det här med att vara kulturella,, gick ju ingen vidare bra. Inte ett enda museum, och inget IKEA. Vet inte om det är särskillt kulturellt att gå och scondhand shoppa och äta marknadsmat, men det var de vi gjorde. Så Brick Lane blev vårat fösta och sista stopp. 
 Jag {som inte har plats för mer kläder} och Jonna shoppade som galningar. Efter andra butiken hade jag redan en ny klänning {en till...? kunde inte låta bli hehe.. } Jonna köpte en kanin-topp och super söta ringen.
Efter ett besök i "beyond retro" hade jag ytterliggare en påse. Men nu skrek både huvudet och magen efter ett mat-stopp i shoppingen.
Fika stopp fick det bli oxå för den delen. Donuts-bollar med jordgubbssylt åkte bland annat ner.
Slutligen shoppade Jonna sin sista mini-påse. Då det blev en insekt. Jonna är vegiterian, men uppstoppade djur och insekter i glas-form, det är helt okej. Snacka om udda, haha! Men Jonna vi gillar dig endå. 
 
Trötta på shopping, retro och secondhand, åkte vi till Hyde park och fikade med lite indonesiska kakor{?!} innan tåget rullade oss hem. 

Den stora tickande saken

Imorgon ska vi vara kulturella och gå på museum och IKEA, {haha kulturellt med Ikea, absolut..} Men vi ska äta 3 rätters, trevligt värre. Karin och Jonna ska slå mig följe, blir nog en bra dag.

Tyck synd om mig nu.

Hallå där på er snälla människor, som orkar titta in här och ge snälla kommentarer om mina bilder osv, det uppskattas även om jag känner mig lite känslo-kall på den fronten.
Men det blir bättre, har massa fina bilder som ni någon dag kommer att få se, jag vet bara inte när den dagen kommer riktigt, kanske imorgon kanske om en månad.

Tills dess envisas jag med att bete mig som 4-åring som ligger på marken och skriker. Tycka synd om mig själv, ja! det skulle man kanske kunna kalla det, men jag väljer det själv! Jag vill inte en enda själ i hela världen ska tycka synd om mig för de, för det gör jag så bra endå. Så djup man kan bli, {haha} en torsdagsnatt som denna.

En annan sak, min vän lämnade oss i Guildford idag. Vi kommer aldrig bli detsamma som vi var här, jag saknar henne redan trots att jag suttit och snorrat ner hennes tröja {förlåt, för de Linnéa}. Så en del av detta liv har redan försvunnit trots att jag har mina 22 dagar kvar. Jag är inte färdig med det här nu, men om 22 dagar är jag redo för en hemfärd, {fler tårar kommer rinna} men jag kommer må bra, sova i min ikke så knarriga säng. vakna till ljusa mornar. Slå ngr ord på min skrivmarskin. Äta mat som innehåller lite salt och peppar. Krama mina vänner och min familj. När jag har gjort det tillräckligt, mycket kommer jag vara redo för mitt nästa utmaning, utmaningen jag inte enns vet själv vad det blir. Spännand va? Blir nästan lite nyfiken själv, hehe.
 
 
 
choklad tycker vi om, men äta med hela ansiktet.. hmm...?!